Om radon (Rn-222)

Radon är en radioaktiv gas som varken syns eller luktar. Radongas bildas när det radioaktiva grundämnet radium sönderfaller. Radioaktivt sönderfall innebär att ett ämne spontant ombildas till ett annat ämne i samband med att joniserande strålning sänds ut. Radioaktivt sönderfall anges i antalet sönderfall per sekund med enheten Becquerel (Bq). 1 Bq är ett sönderfall per sekund. Radonhalten i luft anges i Bq/m3, d.v.s. antalet sönderfall av radon per sekund i en kubikmeter luft, medan radonhalten i vatten anges i Bq/l.

Radon och radium ingår tillsammans med många andra radioaktiva ämnen i en så kallad sönderfallskedja med uran 238 som utgångsämne. Radon finns naturligt i marken överallt i Sverige. Via otätheter i grunden mot marken kan radongasen komma in i bostäder och i andra byggnader. Det räcker med mycket små otätheter i grunden, otätheter som inte är synliga för ögat, för att radon ska komma in och orsaka höga radonhalter i inomhusluften.

Radon finns även i utomhusluften, om än i låga halter. Några höga radonhalter kan aldrig byggas upp i utomhusluften eftersom radon har en halveringstid på knappt fyra dygn. Halveringstiden är den tid det tar för ett radioaktivt ämne att sönderfalla till hälften finns kvar. Radonhalten i utomhusluften klingar därför snabbt av eftersom det där inte finns något radium som sönderfaller och bildar radon på nytt.

Radonhalterna i marken är däremot alltid höga. Det beror på att utgångsämnet Uran-238 har en ofantligt lång halveringstid på nästan 4,5 miljarder år. När Uran-238 sönderfaller bildas nästa radioaktiva ämne i sönderfallskedjan, o.s.v. Radon bildas därför hela tiden på nytt i marken och kommer så att göra i många miljarder år framöver.

När radongasen sönderfaller bildas olika radioaktiva fasta ämnen, så kallade radondöttrar. Både radongas och radondöttrar följer med luften ner i våra lungor när vi andas, och cellerna i lungorna utsätts då för joniserande strålning. Strålningen från radon och radondöttrar innebär en allvarlig hälsorisk genom att den kan orsaka skador som kan leda till att lungcancer utvecklas. Det finns i dag inga andra kända hälsorisker med radon än en ökad risk att få lungcancer. Att exponering för radon innebär en förhöjd risk att drabbas av lungcancer är dock väl belagt i flera stora forskningsstudier. Enligt Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, är radon vårt största strålningsproblem. Folkhälsomyndigheten uppskattar att antalet bostäder i Sverige med radonhalter över riktvärdet 200 Bq/m3 är minst 400 000. Därutöver är radonhalterna höga på många arbetsplatser.

Resultaten från forskningen om hälsorisker med radon visar att det inte finns ett tröskelvärde när radonhalten plötsligt blir farlig. Även låga radonhalter kan alltså orsaka lungcancer, men ju högre radonhalter vi utsätts för desto större är risken att drabbas. I Sverige beräknas radon orsaka cirka 500 lungcancerfall per år. Av dessa har cirka 50 personer aldrig varit rökare. Hälsorisken med radon kan också uttryckas så att sedan mitten av 1960-talet till nu har cirka 25 000 människor drabbats av lungcancer i Sverige på grund av radon.

Om radonhalten sänks till under riktvärdet 200 Bq/m3 i alla svenska bostäder beräknas att lungcancer orsakad av radon på sikt kommer att minska med cirka 200 fall per år i Sverige. Noteras kan att världshälsoorganisationen WHO rekommenderar ett riktvärde för radon i bostäder på 100 Bq/m3.

Orsaker till radon i inomhusluft

Marken
Radon från marken är den i särklass vanligaste orsaken till förhöjda radonhalter i inomhusluft. Den luft som finns i marken har alltid höga radonhalter, från 5 000 till 2 000 000 Bq/m³. Eftersom lufttrycket inomhus oftast är lägre än utomhus kan radonhaltig markluft sugas in genom otätheter i grunden. Förutom själva radonhalten i marken har markens porositet eller genomsläpplighet mycket stor betydelse för hur mycket radon som kan komma in i en byggnad. Av den anledningen är grusåsar alltid högriskområden för radon.
Avgörande för hur mycket radon som kan komma in från marken är också hur stora otätheterna i grunden mot marken är. Om mycket luft från marken kommer in räcker den radonhalt som finns i mark som är lågriskområde för radon mycket väl till för att radonhalten i inomhusluften ska komma upp i nivåer långt över rikt- och gränsvärden för radon i bostäder och i andra byggnader. Lågriskområden för radon i marken är absolut inte nollriskområden.

bild 1 Radon från marken är vanligt förekommande i villor. Radon från marken är vanligt förekommande i villor
Byggnadsmaterialet


Blågrå lättbetong, ofta kallad blåbetong, är ett alunskifferbaserat byggnadsmaterial som tillverkades i Sverige mellan 1929 och 1975. Blåbetong är ett mycket vanligt byggnadsmaterial i hus byggda fram t.o.m. 1978 då materialet förbjöds att användas vid byggande av bostäder. Felaktigt är det många som tror att blåbetong är den enda orsaken till radon i inomhusluft. Tvärtom orsakar radon från marken betydligt större problem med radon än vad blåbetong gör.
Blåbetong innehåller högre halter av radium än andra byggnadsmaterial, och blåbetongen avger därför betydelsefulla mängder radon till inomhusluften. Blåbetong har framför allt använts i väggar, men det förekommer även bjälklag med blåbetong.
Genom att mäta gammastrålning kan blåbetong snabbt lokaliseras i en byggnad. Blåbetong är dock inget enhetligt material. Radiumhalten kan variera stort mellan olika fabrikat, och även i material från samma tillverkare. Grovt kan sägas att en hög gammastrålning indikerar en hög radiumhalt och därmed en hög radonavgång från blåbetongen. Avgörande för hur mycket radon som avgår från blåbetongen är även ytbeläggningen på blåbetongen. Ju tätare ytbeläggningen är, desto mindre radon avgår från blåbetongen.

Bild 2, Blåbetong är en typ av lättbetong med hög radioaktivitet. Blåbetong är en typ av lättbetong med hög radioaktivitet.
Hushållsvattnet

Höga halter av radon kan förekomma i hushållsvatten från djupborrade brunnar. Den radongas som är löst i vattnet avgår lätt till luften vid t.ex. duschning eller vid diskning och tvätt. Höga radonhalter i hushållsvattnet kan ge ett betydande tillskott till radonhalten i inomhusluften. En tumregel är att en radonhalt i hushållsvattnet på 1 000 Bq/l ger ett tillskott av radon till inomhusluften på ungefär 100 Bq/m3 i ett självdragsventilerat hus. Det förekommer att vatten från djupborrade brunnar har en radonhalt på flera tusen Bq/l.

Faktorer som påverkar radonhalten inomhus

Radonhalterna i inomhusluften varierar med årstiden. Variationerna beror främst på förändringar i utomhustemperatur och vindförhållanden. Halterna varierar också under dygnet, och från rum till rum. Hur ventilationssystemet fungerar och hur ofta det vädras påverkar också radonhalten. För att få pålitliga resultat vid radonmätningar måste därför mätningarna pågå under lång tid, minst två månader, och utföras under den kalla årstiden. Det är viktigt att komma ihåg att radonhalten kan ändras om ventilationen ändras, fönster tätas, sprickor uppkommer i grunden, eller om större ombyggnationer görs.

Bild 3, Diagram som visar hur radonhalten i en villa har varierat under en dryg veckas mätning med en elektronisk radonmätare. Diagram som visar hur radonhalten i en villa har varierat under en dryg veckas mätning med en elektronisk radonmätare.

Radonmätning

Det finns flera sätt att mäta radon i inomhusluft. I Sverige är den s.k. spårfilmsmetoden helt dominerande vid radonmätningar. Då används detektorer av antistatisk plast, där en spårfilm av högkvalitativ klarplast finns placerad. Under mätningen tränger luft och radon in i detektorn, medan damm och radondöttrar stannar utanför. Då radonet sönderfaller inuti detektorn bildas skador, s.k. spår, på spårfilmen.
Efter mätperiodens slut returneras detektorerna till ett analyslaboratorium. Där tas spårfilmen ur detektorn och placeras i varm lut. Genom denna process, den s.k. etsningen, förstoras skadorna på spårfilmen, och kan då betraktas i ett mikroskop som prickar med ett karakteristiskt utseende. Med hjälp av ett bildanalyseringsprogram räknas sedan antalet spår/skador som har orsakats av radonets sönderfall. En radonhalt räknas slutligen fram, baserad på antalet spår samt bakgrunds- och kalibreringsfaktorer.

Bild 4, Den vanligaste metoden att mäta radon under lång tid är med spårfilmsdosor. Den vanligaste metoden att mäta radon under lång tid är med spårfilmsdosor.

Radoninstrument kan också användas för att snabbt hitta vart radongasen kommer in genom så kallad sniffning. Man kan också studera radonhaltens dygnsvariation genom att lagra mätvärden med bestämda tidsintervall.

I Sverige är nedanstående radonlaboratorier ackrediterade för mätning av radon i luft.

Eurofins Radon Testing Sweden AB: https://radon.mrm.se/sv-se

Radonova AB: http://www.radonova.se/

Radonanalys GJAB: http://www.radonanalys.se/

 

För att få rättvisande och jämförbara resultat vid radonmätningar har Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, utarbetat en metodbeskrivning för hur radon i bostäder bör mätas, se Strålsäkerhetsmyndighetens webbsida: http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/start/Radon/.

 

Strålsäkerhetsmyndigheten har också utarbetat en metodbeskrivning för hur radon på arbetsplatser bör mätas, se: https://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Global/Publikationer/Broschyr/2008/metodbeskrivning-matning-radon-pa-arbetsplatser.pdf . En kompletterande vägledning för mätning av radon på skolor och förskolor finns på folkhälsomyndighetens webbsida, se:

https://www.folkhalsomyndigheten.se/documents/livsvillkor-levnadsvanor/halsoskydd-miljohalsa/inomhusmiljo/radon/metodbeskrivning-radon-skolor-forskolor-vagledning.pdf .

 

I korta drag kan sägas att en radonmätning ska pågå i minst 60 dagar inom tidsperioden 1/10 – 30/4 för att ett s.k. årsmedelvärde för radonhalten i en bostad ska kunna beräknas. Vidare ska mätning alltid utföras med minst två mätare i varje bostad. Minst ett inrett rum på varje plan där det finns inredda rum ska mätas. Årsmedelvärdet är ett beräknat medelvärde utifrån de resultat som mätningen visar.

Även vid mätning av radon på arbetsplatser och i allmänna lokaler bör mätningarna utföras under liknande förhållanden som vid mätning av radon i bostäder. Däremot gäller lite andra regler för hur rummen som ska mätas ska väljas ut för att få en representativ bild av radonsituationen.

Vid undersökningar av orsaker till förhöjda radonhalter används avancerade elektroniska mätinstrument som under en kort tids mätning kan visa hur hög radonhalten är för stunden. Med sådana mätinstrument är det möjligt att ta reda på var radon från marken kommer in i en byggnad. Det kan vara mycket värdefullt att veta vid bedömningen av vilka åtgärder som är lämpliga att utföra för att sänka radonhalten inomhus. Kontrollmätning med elektroniska mätinstrument kan också ge snabba svar på vilken effekt en åtgärd mot radon har.

Bild 4b: radoninstrument Instrumentdisplay av ett radoninstrument för kontinuerlig mätning

Rikt- och gränsvärden för radon

I bostäder och i lokaler för allmänna ändamål gäller riktvärdet 200 Bq/m3 som årsmedelvärde för radonhalten. I nya byggnader gäller gränsvärdet 200 Bq/m3 som årsmedelvärde för radonhalten. Vid certifiering av miljöbyggnader gäller 200 Bq/m3 som högsta uppmätta halt i vistelsezon i stället för årsmedelvärde.
På arbetsplatser gäller tre olika gränsvärden för radon beroende på om arbetsplatsen finns ovan jord, under jord i färdigställda och inredda bergrum och berganläggningar, och för underjordsarbete såsom berg- och gruvarbete eller byggnadsarbete under jord. Gränsvärdena för radon på arbetsplatser uttrycks som totalexponering under ett år. Förenklat kan sägas att gränsvärdet som gäller vid arbetsplatser ovan jord ungefär motsvarar riktvärdet för radon i bostäder, 200 Bq/m3, vid en exponering under 1 800 timmar. Gränsvärdet på arbetsplatser i färdigställda och inredda bergrum motsvarar cirka 400 Bq/m3 vid en årsarbetstid på 1 800 timmar. Gränsvärdet vid berg- och gruvarbete eller byggnadsarbete under jord motsvarar ungefär en radonhalt på 1 300 Bq/m3 vid en exponering under 1 600 timmar.
Reglerna för radon på arbetsplatser håller på att ses över och omfattande ändringar av reglerna kommer att införas senast 2018.
När det mäts upp radonhalter som överstiger rikt- eller gränsvärden bör en utredning göras för att ta reda på orsakerna till radonförekomsten innan beslut tas om vilka åtgärder som ska vidtas för att sänka radonhalten.

Fastighetsägares ansvar

För enskilda villaägare finns det i dag ingen lagstadgad skyldighet att mäta radon i sina egna befintliga bostäder. Vid all nybyggnation kan däremot alltid ställas krav på att radonhalten kontrolleras av byggherren.
Kontroll av radonhalten rekommenderas dock i alla hus som inte är mätta, samt efter om- och tillbyggnader. Radonhalten kan mycket väl överstiga riktvärdet även i byggnader som står på mark som klassas som lågriskområden för radon.
Ägare av flerbostadshus och bostadsrättsföreningar har alltid en skyldighet att kontrollera radonförekomsten i sina bostadsbestånd, såväl i befintliga som i nya byggnader. Den skyldigheten ingår som en del av den lagstadgade egenkontroll som regleras i miljöbalken.
När det upptäcks radonhalter som överstiger riktvärdet för radon i bostäder ska fastighetsägaren se till att åtgärder för att sänka radonhalten vidtas inom rimlig tid.
Samma skyldighet att kontrollera och åtgärda radon gäller även för ägare av byggnader där det finns permanenta arbetsplatser, med den skillnaden att det är reglerna i arbetsmiljölagstiftningen som reglerar ansvaret.

Myndigheters ansvar

Kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder eller motsvarande är lokala tillsynsmyndigheter enligt miljöbalken. Nämnderna har bl.a. ett tillsynsansvar enligt miljöbalken över inomhusmiljöer i bostäder, allmänna lokaler, skolor och förskolor. Kommunerna ska kontrollera att verksamhetsutövare uppfyller sina lagstadgade skyldigheter till egenkontroll enligt miljöbalken, samt vid behov ställa krav på åtgärder för att människor inte ska utsättas för olägenheter som kan påverka deras hälsa negativt. Dit hör bl.a. att ställa krav på att radon i inomhusmiljön kontrolleras och att radonhalter över riktvärdet åtgärdas.

Bild 5, Vid höga radonhalter i flerbostadshus ska kommunen ställa krav på att fastighetsägarna åtgärdar radonproblemen. Vid höga radonhalter i flerbostadshus ska kommunen ställa krav på att fastighetsägarna åtgärdar radonproblemen.

Kommunerna har också ett ansvar för att upplysa om hälsoriskerna med radon och att verka för att även enskilda villaägare mäter radon. De ska också lämna råd och upplysningar om hur kommuninvånarna kan gå vidare för att åtgärda för höga radonhalter, t.ex. genom att neutralt hänvisa till de konsult- och åtgärdsföretag som de känner till är verksamma i kommunen.
Den direkta tillsynen enligt arbetsmiljölagstiftningen utövas av arbetsmiljöverkets fem regionala distrikt. Tillsynsansvaret omfattar bl.a. inomhusmiljön på arbetsplatser, t.ex. att kontrollera så att arbetsgivare mäter radonhalter, och att ställa krav på åtgärder när radonhalter överstiger gränsvärdena för radon på arbetsplatser.
Centrala myndigheter som på något sätt har med radon att göra är Strålsäkerhetsmyndigheten, Folkhälsomyndigheten, Boverket, Livsmedelsverket, Arbetsmiljöverket och Sveriges Geologiska Undersökning, SGU.

Åtgärder mot radon

Höga radonhalter går alltid att sänka. Kostnaderna för att åtgärda radonproblem är i de allra flesta fall endast en liten del av husens värde. Beroende på om radonet kommer från marken eller från byggnadsmaterialet väljs olika typer av åtgärder. Åtgärderna kan delas upp i åtgärder för att motverka att radon tillförs inomhusluften, och åtgärder för att späda ut radonhalten i inomhusluften.

Motverkande åtgärder


Motverkande åtgärder används främst vid problem med radon från marken. Motverkande åtgärder är antingen påverkan av lufttrycket i marken, eller tätning.
Att täta diffusa otätheter i grunden mot marken är svårt och leder sällan till bra resultat. Då är i stället påverkan av lufttrycket i marken en bra åtgärd. Det vanligaste och oftast bästa sättet är att sänka lufttrycket genom att suga ut luft i marken med en radonsug eller en radonbrunn.
En radonbrunn placeras utomhus och kräver under installationsarbetet ganska omfattande grävningsarbeten nära huset. För att en radonbrunn ska fungera tillfredsställande måste marken vara porös, och metoden används därför nästan bara på grusåsar.
En radonsug placeras för det mesta inne i huset. Radonsugen är den vanligaste metoden för att åtgärda problem med markradon i hus grundlagda med platta på mark, samt i hus med källare och i suterränghus. För att kunna suga ut luft från marken under huset borras ett eller flera hål i bottenplattan. En radonsug fungerar oftast mycket bra, men för med sig vissa ingrepp inne i huset.

Bild 6
Bild 7, Radonsugar finns av många olika modeller. Kanalfläktar används tillsammans med spirokanaler i plåt, och speciellt utvecklade radonsugar används med smalare rör av plast. Radonsugar finns av många olika modeller. Kanalfläktar används tillsammans med spirokanaler i plåt, och speciellt utvecklade radonsugar används med smalare rör av plast.

Det kan även fungera bra att blåsa ner luft i marken i hus med samma typer av grundläggning där en radonsug kan användas. Ibland ger det t.o.m. bättre resultat att blåsa ner än att suga ut luft. Metoden, som kallas luftkuddemetoden, kan motverka radon från att komma in från mark långt utanför husgrunden, t.ex. via gamla avloppsledningar. Luftkuddemetoden fungerar också genom att späda ut radonhalten redan nere i marken så att den luft som kommer in via otätheterna i grunden får en betydligt lägre radonhalt än innan.
Även i hus grundlagda med krypgrund eller torpargrund används oftast metoder som påverkar lufttrycket för att åtgärda problem med markradon. Lufttrycket kan t.ex. med en eller flera frånluftsfläktar sänkas i hela grunden. Om grunden går att komma in och jobba i kan lufttrycket sänkas i marken genom att suga ut luft via nedgrävda dräneringsrör under en plastfolie på marken i grunden. Är huset grundlagt med t.ex. både källare och kryp- eller torpargrund fungerar det oftast bra med en radonsug i källaren även för att motverka att radon kommer in via kryp- eller torpargrunden.
Tätningsåtgärder är mest lämpliga när det finns stora otätheter mot marken som är lätta att komma åt och täta. Då kan tätning vara en både bra och kostnadseffektiv åtgärd för att motverka att radon kommer in. Tätning är också en bra åtgärd när radon kommer in i en byggnad via gamla rör som gör det möjligt för radon från marken långt utanför byggnaden att komma in. Gamla rör kan dock vara inbyggda i väggar och bjälklag och svåra att lokalisera.

Bild 8, Uppenbara otätheter mot marken åtgärdas bäst genom tätning. Uppenbara otätheter mot marken åtgärdas bäst genom tätning.

Det går även att motverka radonavgång från blåbetong genom att göra ytbeläggningen på blåbetongen tätare. Ju mindre tät blåbetongytan är från början desto större är chansen att motverka radonavgång med tätning, t.ex. när blåbetongväggarna inte är putsade.
Det finns särskilda tätningssystem på marknaden för att motverka radonavgång från blåbetongytor. I laboratoriemiljö har tätskikten visat sig motverka radonavgång från blåbetongytorna mycket effektivt. Det finns däremot ingen undersökning som visar hur väl tätningssystemen fungerar i bostadsmiljö där perforering av tätskikten är ofrånkomlig, och där det utan omfattande ingrepp inte går att komma åt att täta alla blåbetongytor bakom fast inredning, under uppreglade golv, och bakom dörr- och fönsterkarmar. Kostnaderna för en heltäckande tätning av blåbetongytor i en bostad blir därför höga i förhållande till resultatet av tätningen. I samband med omfattande renoveringsarbeten kan dock tätningsåtgärder vara motiverade.

Utspädning av radonhalten i inomhusluften

När hus till stor del är byggda med blåbetong och inte har några betydelsefulla problem med radon från marken så är den bästa metoden att späda ut radonhalten i inomhusluften genom att förbättra ventilationen. Bedöms radonavgången bara från blåbetongen bidra med radonhalter över riktvärdet för radon rekommenderas installation av mekanisk från- och tilluftsventilation med värmeåtervinning, så kallad FTX-ventilation. Vid FTX-ventilation har den nya luften som tillförs värmts upp i en värmeväxlare av den gamla luften som sugs ut. Det gör att risken för olägenheter av kalldrag minimeras, en risk som annars är stor vid de höga luftflöden som oftast behövs för att späda ut radonhalten tillfredsställande. Eftersom det vid FTX-ventilation återvinns värme ur frånluften är det även en åtgärd som är bra ur energisynpunkt. FTX-ventilation har också fördelar genom att luftkvalitén inomhus blir allmänt bättre. Nackdelarna med FTX-ventilation är höga installationskostnader och ibland stora ingrepp. Även olägenheter med buller från ventilationsanläggningen kan förekomma.
Installation av FTX-ventilation har en effekt även vid problem med markradon genom utspädning och genom att lufttrycket inomhus balanseras, men det är inte den bästa åtgärden vid markradonproblem. I blåbetonghus som även har betydande markradonproblem kan det därför också behövas någon åtgärd som bättre motverkar att radon från marken kommer in.
När ventilationsbehovet inte är så stort kan det ibland vara motiverat att bara förbättra den befintliga självdragsventilationen genom att installera tilluftsventiler i bostadsrummen, och kanske att komplettera den med mekanisk frånluft. Beakta dock alltid risken för olägenheter med kalldrag.

Bild 9
Bild 10, För att få in frisk uteluft till bostaden kan väggventiler installeras vid självdragsventilation. Vid FTX-ventilation är uteluften förvärmd och ventilerna kan monteras både i tak och väggar. För att få in frisk uteluft till bostaden kan väggventiler installeras vid självdragsventilation. Vid FTX-ventilation är uteluften förvärmd och ventilerna kan monteras både i tak och väggar.
Förebyggande åtgärder vid nybyggnation

Eftersom marken är den i särklass vanligaste orsaken till radonproblem inomhus kan det även i helt nybyggda hus bli problem med höga radonhalter om inte grunden byggs tillräckligt tät mot marken. Vid nybyggnation är det både enkelt och kostnadseffektivt att bygga på ett sådant sätt att radon från marken inte kommer in. Genom att bygga in radonspärrar (membran) redan från början behövs inga dyra lösningar i efterhand. Radonmembran blir också en försäkring mot framtida högre krav på radonskydd och en trygghet för både köpare och säljare vid fastighetsförsäljningar.

Membranen kan användas på grundplattan, i isoleringslagren, eller under grunden.

På grundplattan
Monteras på ett plant och stabilt underlag, t.ex. avjämnad betong.

I isoleringslagren
Membranet monteras på ett plant underlag av isolering, gärna mellan två isoleringsplattor. Därmed blir membranet inte fastlåst eller skadat vid mindre rörelser i konstruktioner.

Under grunden
Radonmembran läggs innan grunden skapas, på schaktbotten.

Bild 11, Utläggning av radontätt membran vid nybyggnation av bostadshus ger ett effektivt skydd mot markradon. Utläggning av radontätt membran vid nybyggnation av bostadshus ger ett effektivt skydd mot markradon.

Det förekommer även andra sätt att förebygga radonproblem vid nybyggnation. Vid grundläggning utan särskilt inbyggd radonspärr är det vanligt att en dräneringsslang läggs i fyllningen under bottenplattan och dras ut utanför grunden, för att vid behov kunna koppla på en fläkt som sänker lufttrycket i fyllningen och på så sätt motverkar radon från marken att komma in. Liknande lösningar kan även användas vid krypgrundläggning. Nackdelen med lufttryckspåverkande lösningar är att en fläkt alltid måste vara igång för att motverka att radon från marken kommer in.

Oavsett teknik är det alltid viktigt att alla genomföringar för rör och kablar görs täta. Även skyddsrör som används vid genomföringarna måste tätas invändigt. Det finns annars risk att radon från marken vid sidan av byggnaden kan komma in via skyddsrören.

Bild 12,  Vid nybyggnation förekommer det att radon från marken kan komma in bostäderna via skyddsrör för ledningar. Lätt att åtgärda med tätning av mynningen till skyddsröret. Vid nybyggnation förekommer det att radon från marken kan komma in bostäderna via skyddsrör för ledningar. Lätt att åtgärda med tätning av mynningen till skyddsröret.