Kommuner

Vilken roll har kommunerna i arbetet med att minska exponeringen för radon?

Alla kommuner måste ha organisationer för lokal tillsyn enligt miljöbalken och för tillsyn och lovgivning vid byggnation. I kommunernas ansvar ingår bl.a. att kontrollera så att fastighetsägare sköter sin egenkontroll enligt miljöbalken och att besluta om tvingande åtgärder för att sänka radonhalterna vid upptäckt av höga radonhalter. Kommunerna har också en rådgivande funktion och ska vägleda kommuninvånarna för att få dem att mäta radon, och ge råd om hur de kan gå vidare för att lösa problem med höga radonhalter.

Vid planläggning och vid handläggning av bygglovsärenden ska kommunerna se till så att byggandet utförs på ett sätt som skyddar mot att radonhalterna i inomhusluften blir höga i nya byggnader.

Har bostadsrättsföreningar och ägare till flerbostadshus skyldighet att kontrollera radonhalterna i alla lägenheterna?

Ägare till flerbostadshus har enligt miljöbalken en skyldighet att på ett systematiskt sätt planera och kontrollera verksamheten i förebyggande syfte för att undvika hälsoproblem för de boende, så kallad egenkontroll. Samma skyldighet gäller för styrelser i bostadsrättsföreningar. Det innebär bland annat att de måste skaffa sig en överblick av radonsituationen i sina bostadshus.

Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, har utarbetat en metodbeskrivning för hur radon ska mätas i bostäder. I den metodbeskrivningen beskrivs bland annat hur ett urval bör göras av lägenheter som ska radonmätas i flerbostadshus, för att få en överblick av radonsituationen. Om det vid de orienterande radonmätningarna upptäcks att det finns bostäder med radonhalter över riktvärdet kan det i steg två bli aktuellt att kontrollera alla lägenheter i de huskroppar där för höga radonhalter mätts upp.

Naturligtvis har fastighetsägarna och bostadsrättsföreningarna också en skyldighet att vidta åtgärder för att sänka alltför höga radonhalter till en acceptabel nivå. Kommunerna har ett ansvar enligt miljöbalken att kontrollera att fastighetsägarna och bostadsrättsföreningarna uppfyller kravet på egenkontroll.

Vilka hälsorisker finns det med radon?

Det är väl belagt i olika forskningsstudier att radon ökar risken att få lungcancer. I Sverige beräknas att cirka 500 människor varje år får lungcancer som en följd av radon i luft.

Kombinationen rökning och radon innebär en ökad risk för uppkomst av lungcancer. Risken för icke-rökare är betydligt lägre än för rökare, men inte försumbar. Ansvariga myndigheter bedömer att radon är orsak till att ungefär 50 icke-rökare i Sverige varje år drabbas av lungcancer. Det är inte vetenskapligt belagt att det finns andra hälsorisker med radon än lungcancer.

Hur stor betydelse har ventilationen för radonhalten inomhus?

En väl fungerande allmänventilation är alltid bra ur radonsynpunkt. Speciellt i hus som till stor del är byggda med blåbetong är en bra ventilation viktig. Genom att ta in frisk luft utifrån späds radonhalten i inomhusluften ut. I flerbostadshus, på arbetsplatser och i allmänna lokaler ska ventilationens funktion kontrolleras regelbundet för att uppfylla reglerna för obligatorisk ventilationskontroll, så kallad OVK-besiktning.

När det gäller byggnader med ett betydande inslag av radon från marken är däremot den effektivaste åtgärden oftast att motverka att radon kommer in i huset, framför att späda ut radonhalten med en ökad ventilation. Hur väl en ökad ventilation fungerar för att motverka att radon från marken kommer in beror på vilket undertryck ventilationen orsakar i byggnaden. Markradon kan motverkas att komma in antingen genom att täta otätheter mot marken i grunden, eller genom att påverka lufttrycket i marken. Det senare är den vanligaste åtgärden eftersom otätheterna i grunden oftast är diffusa och svåra att täta.

Hur noggranna är kommunernas karteringar av radonrisker?

De flesta kommuner har mycket översiktliga kartor där marken har klassats i tre områden, lågrisk- normalrisk- och högriskområden. Tyvärr uppfattas dessa kartor många gånger som att det inte finns någon risk alls annat än i högriskområdena. Lågriskområde innebär inte att risken är noll. Eftersom riskkarteringen endast är översiktlig kan kommunernas kartor heller inte användas för att säkert säga något om riskerna vid den lilla markyta som ett hus står på.

Det är också så att husets grundkonstruktion är helt avgörande för hur mycket radon från marken som kommer in. Hus som står intill varandra kan därför ha väldigt olika radonhalter. Det kan mycket väl finnas höga radonhalter i hus som står på mark där radonrisken bedöms som låg, men där det finns stora otätheter mot marken i husgrunden. Det måste betonas att det alltid finns tillräckligt höga radonhalter i marken, även i lågriskområden, för att det ska kunna bli problem med för höga radonhalter inomhus.

Vad ska man tänka på för att undvika radonproblem vid nybyggnation och vid om- och tillbyggnad?

Vid nybyggnation finns alla möjligheter att till en relativt låg kostnad bygga grunden så att radon från marken motverkas att komma in. Hur olika typer av grunder kan byggas radonsäkert finns väl beskrivet. Det är viktigt att genomföringar som skyddsrör för elkablar, vattenledningar och liknande tätas ordentligt. Det gäller även mynningar till kulvertar för värme- och avloppsledningar. Det slarvas ibland med det. Täta membran kan läggas i marken under huset för att motverka att radonhaltig luft från marken kommer in. I förebyggande syfte kan en dräneringsslang eller liknande läggas i fyllningen under huset och dras ut vid sidan om, så att en fläkt lätt kan kopplas på för att motverka att radon från marken kommer in.

Vid om- och tillbyggnader är det viktigt att bygga så att skarvarna mellan den gamla byggnaden och den nya blir så täta som möjligt. I stort sett kan samma metoder som vid nybyggnation användas.

Räcker det med att förbättra ventilationen för att sänka radonhalten tillräckligt när husen är byggda med blåbetong?

Om det räcker med att förbättra ventilationen beror på om radonförekomsten till stor del kommer från blåbetongen, eller om det också finns ett betydande inslag av radon från marken. Det är inte ovanligt att det i hus som till stor del är byggda med blåbetong ändå är marken som är den största källan till radonförekomsten. Då är det inte säkert att en förbättring av ventilationen är den effektivaste åtgärden för att sänka radonhalten.

Blåbetong är inget enhetligt byggnadsmaterial. Hur mycket radon som avgår från blåbetongen beror både på radiumhalten i blåbetongen och på ytbeläggningen på blåbetongen. En hög gammastrålning från blåbetongen indikerar en hög radiumhalt. Från en putsad och målad eller tapetserad blåbetongyta avgår det betydligt mindre radon än från en helt rå eller bara tunt spacklad blåbetongyta.

Vid frågor från allmänheten bör rådet lämnas att anlita en radonkonsult för att reda ut ungefär hur mycket radon som kommer från blåbetongen respektive från marken innan det bestäms vilken åtgärd som det ska satsas på. Om konsulten kommer fram till att ventilationen måste förbättras lämnas också råd om vilken typ av ventilation som är lämplig för att sänka radonhalten tillräckligt.

Går det alltid att sänka radonhalten tillräckligt om man upptäcker höga radonhalter?

I de flesta fall kan radonhalten inomhus sänkas tillräckligt till rimliga kostnader och med ingrepp som knappast märks. Det är endast ett fåtal fall där det krävs så omfattande åtgärder att kostnader och ingrepp blir svåra att ta.

Hur ofta bör radonhalten mätas?

I de hus där det mätts upp en hög radonhalt och som åtgärdats bör mätningar göras minst vart 5:e år för att kontrollera att åtgärderna har en bestående effekt.

I alla hus där det görs förändringar som kan påverka radonhalten, t.ex. till- eller ombyggnader, bör en radonmätning göras för att kontrollera att förändringen inte har lett till att radonhalten har ökat.