Åtgärder mot radon

Höga radonhalter går alltid att sänka. Kostnaderna för att åtgärda radonproblem är i de allra flesta fall endast en liten del av husens värde. Beroende på om radonet kommer från marken eller från byggnadsmaterialet väljs olika typer av åtgärder. Oavsett åtgärd är det viktigt att beakta installationens energiförbrukning, driftkostnader och livslängd eftersom tillskottet av radongas nästan alltid fortsätter betydligt längre än byggnadens livslängd. Åtgärderna kan delas upp i åtgärder för att motverka att radon tillförs inomhusluften, och åtgärder för att späda ut radonhalten genom förbättrad ventilation.

Motverkande åtgärder

Motverkande åtgärder används främst vid problem med radon från marken. Motverkande åtgärder är antingen påverkan av lufttrycket i marken, eller tätning som hindrar radongasen att ta sig in i boendemiljön.

Tätning

Tätningsåtgärder är lämpliga när det finns otätheter mot marken som är lätta att komma åt och åtgärda genom tätning. Då kan tätning vara en både bra och kostnadseffektiv åtgärd för att motverka att radongasen tar sig in i boendemiljön. Man ska dock beakta tätningens kvalitet över tid eftersom byggnadsmaterial och konstruktioner åldras, varpå nya sprickor och otätheter kan uppstå. Tätning är också en bra åtgärd när radon kommer in i en byggnad via gamla rör som gör det möjligt för radon från marken långt utanför byggnaden att komma in. Gamla rör kan dock vara inbyggda i väggar och bjälklag och svåra att lokalisera.

Radonsug eller Radonbrunn

Det vanligaste och oftast bästa sättet är att sänka lufttrycket genom att suga ut den radonhaltiga luften redan i marken med en radonsug eller en radonbrunn.

En radonbrunn placeras utomhus och kräver under installationsarbetet ganska omfattande grävningsarbeten nära huset. För att en radonbrunn ska fungera tillfredsställande måste marken vara porös, metoden har därför begränsningar men fungerar bra på exempelvis grusåsar.

En radonsug placeras för det mesta inne i huset. Radonsugen är den vanligaste metoden för att åtgärda problem med markradon i hus grundlagda med platta på mark, samt i hus med källare och i suterränghus. För att kunna suga ut luft från marken under huset borras ett eller flera hål i bottenplattan dit radonsugen ansluts via ett lufttätt kanalsystem där den radonhaltiga evakueras innan den riskerar att kontaminera boendemiljön. Om radongasen kommer in i huset via marken är oftast en radonsug-installation en mycket effektiv åtgärd för att sänka radonhalten i inomhusluften. Installationen medför dock vissa ingrepp inne i huset som exempelvis kanaldragningar.

Hus med krypgrund
Även i hus grundlagda med krypgrund eller torpargrund används oftast metoder som påverkar lufttrycket för att åtgärda problem med markradon. Lufttrycket kan t.ex. med en eller flera frånluftsfläktar sänkas i hela grunden, men först efter att man beaktat risken för de fuktproblem som kan uppstå genom en ökad luftomsättning i utrymmet. Om grunden går att komma in och jobba i kan lufttrycket sänkas i marken genom att suga ut luft via nedgrävda dräneringsrör under en plastfolie på marken i grunden. Är huset grundlagt med t.ex. både källare och kryp- eller torpargrund fungerar det oftast bra med en radonsug i källaren även för att motverka att radon kommer in via kryp- eller torpargrunden.

Radon tränger upp i boendemiljön genom otätheter i huset (1). Som åtgärd installeras en radonsug (2) och ett rörsystem (3) för att skapa ett undertryck under plattan. Den radonhaltiga luften passerar radonsugen och evakueras ut till omgivningen (4) där den blandas upp med vanlig, frisk luft.

Ventilationsåtgärder för utspädning av radonhalten i inomhusluften

När hus till stor del är byggda med blåbetong och inte har problem med markradon, så är ofta den bästa metoden att späda ut radonhalten i inomhusluften genom att förbättra ventilationen. Ett ökat luftflöde via byggnadens ventilation tillför ny, frisk luft vilket minskar radongaskoncentrationen i inomhusluften.

För att säkerställa ett jämt och kontrollerat luftflöde året om rekommenderas att man använder mekanisk ventilation, vilken drivs av fläktar. Det finns olika typer av mekaniska ventilationssystem:

FTX: Från- och tilluftsystem med värmeåtervinning

Det mest kompletta ventilationssystemet kallas FTX som är en balanserad ventilation. Det är ett fläktstyrt till- och frånluftssystem med värmeåtervinning, som ger kontroll över mängden tilluft (friskluft) som tillförs rummen i byggnaden. Det är ett modernt och stabilt system som tack vare den balanserade ventilationen inte ger upphov till större undertryck som riskerar att dra in ytterligare markradon i byggnaden. Eftersom det vid FTX-ventilation återvinns värme ur frånluften är det dessutom en åtgärd som är bra ur energisynpunkt. En annan fördel med FTX-ventilation är att luftkvalitén inomhus upplevs allmänt bättre. Nackdelarna med FTX-ventilation är höga installationskostnader och ibland stora ingrepp i samband med installation. Även olägenheter med buller från ventilationsanläggningen kan förekomma.

FT: Från- och tilluftssystem

Fläktar styr både till- och frånluften vilket innebär att man har full kontroll över mängden friskluft. I någorlunda täta hus kan man därför säga att praktiskt taget all tilluft kommer via tilluftsdonen eftersom systemen inte bygger på undertryck. Det innebär också att det är lätt att rena luften, genom filter vid luftintaget. Systemet saknar värmeåtervinning och uppvärmningskostnaderna blir högre jämfört med ett FTX-system. Även olägenheter med buller från ventilationsanläggningen kan förekomma. Fördelarna är främst att man kan åstadkomma en balanserad ventilation och att luftkvaliteten ofta upplevs bättre.

F: Frånluftssystem

Fläktstyrd frånluft är populärt eftersom den är billig och enkel att installera. Dock har F-system tidigare haft samma nackdel som självdragssystem när det gäller luften som kommer in (uteluften/friskluften), den renades inte tillräckligt och den är kall vintertid. Numera kan tilluftsdon i ytterväggar förses med filter som avskiljer de grövsta föroreningarna och det finns även lösningar som nyttjar värmen från radiatorerna för att förvärma luften. Genom att noggrant dimensionera och placera donen kan drag och kallras motverkas. Nackdelar med frånluftssystem är att de saknar värmeåtervinning och skapar ofta ett något högre undertryck i fastigheten jämfört med FT- och FTX-system. Fördelarna är främst en enklare installation och lägre underhålls och servicekostnader. Frånluftsystem kan även kompletteras med en värmepump som återvinner värmen genom en värmeväxlare.

S. Självdragssystem

Principen för självdrag är enkel, den varma luften inomhus stiger uppåt och försvinner ut ur huset via luftkanaler, vilket skapar ett undertryck i byggnaden.

Tack vare undertrycket som skapas i huset sugs ny luft in utifrån, den nya luften kommer in via otätheter i huset. Det behövs därför inga fläktar eller andra mekaniska anordningar för att det ska fungera. Nackdelarna är dock att principen bygger på att skapa undertryck i fastigheten genom temperaturskillnader, vilket resulterar i ett ventilationsflöde som varierar över året. Ju större temperaturskillnader det är mellan ute- och inneluften, desto större luftmängder omsätts. På sommaren, när temperaturskillnaden är liten eller ingen alls, blir det därför ingen ventilation. Av denna anledning är självdragsventilation sällan är en bra lösning i fastigheter som har radonproblem.

Utspädning är en åtgärd som ofta innebär att man upplever en förbättrad inomhusmiljö tack vare mer och ofta renare luft. När man ska genomföra utspädning som en åtgärd för att sänka radonhalten rekommenderas att man beaktar betydligt mer än bara själva installationskostnaden. Installationen kommer bli en del av fastigheten för lång tid framöver och man bör därför även beakta faktorer som:

• Underhålls- och driftskostnader

• Påverkan på inomhusklimatet samt behov av uppvärmning
  
  
• Hur installationen påverkar utseende och utrymmen i boendemiljön
  
  
• Ljudmiljö – risk för buller etc?
  
  
• Påverkan på luftkvalitet utöver radon